I dagens lokaltidning läser jag ett svar på ett inlägg om mobbing där skrivaren skriver. "Det är så tragiskt se hur mobben-dessa-fegisar växer när de funnit en hackkyckling att hävda sig mot. Just det, dessa mobbare är enligt min syn mähän, fegisar och korkskallade empatilösa typer".
Då tänker jag på vuxenmobbing som jag just nu upplever på ganska tätt håll. Som jag ser det så är den starkast som ber om ursäkt och menar det till 100%. Att be om förlåtelse och att bli förlåten är ett av det största som kan hända i ens liv. Man mår så mycket bättre om man lever snällt och vördar sina medmänniskor. Men man ska naturligtvis inte vara dumsnäll. Bara sunda förnuftet ska råda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar